Tillbaka i ankdammen, som en fin gubbe skulle säga

Jag brukar inte tycka att det är skönt att komma hem. Resorna är ofta för korta och för härliga för det. Men nu, nu är det skönt.

Jag var nästan på Springsteen och vi åt nästan på Pizza Hut. Shoppingen bestod av ett paket Alvedon-suppar till gossen och det var logistikplanering på hög nivå för att få ner det kvarglömda nyckelkortet till den hyrda lägenheten från Kiruna till Stockholm. Man kan väl lugnt säga att helgen inte riktigt blev som vi hade planerat. Men det blev ganska bra ändå. Vi har lärt oss att vi tänker efter en gång extra innan vi flyger med sjuk bebis. Vi har lärt oss att inkludera nycklar på packlistan. Gossen har badat i badkar för första gången, varit på hyfsat solskenshumör trots eländig förkylning (bortsett från nätterna då, ajabaja - öronproppsläge) och jag har lärt mig att Max har de godaste hampisarna. Ytterligare en analys är det där med framåtvända barnvagnar. Jag har resonerat som så att jag vill att gossen åker bakåt pga alla intryck. Men hallå! Intrycken i Kiruna är ju en fis i rymden. I Stockholm däremot, där snackar vi. Så, jag tror nog inte att kirunaungar tar skada av framåtvända barnvagnar.

Nå, nog är det bra härligt ändå att se lite storstadspuls.