Lycka är...

...de små sakerna. Koka tuttar, diska nappflaskor, klappa på en mjuk blöjrumpa, vispa morgongröten, lyssna på den lilla morgonsucken, vända ut och in på minitröjor så grisiga att hundarna framstår som pedanter. Vill aldrig, aldrig mer vara någon annanstans.

Flashback

Vad behöver man ha med sig när man går ut utan bebis? Just ja. Ingenting.

Det höll inte länge...

Vi skulle ta en paus i husandet, göra annat än att förlora budgivningar, typ. Idag åkte vi dit igen. Skit. Som tur är var det fukt i källaren. Vet inte om vi är så sugna på att tillbringa sommaren med en spade i handen. Annars var huset riktigt ok, originalgrejer och sånt som får mig att gå igång. Hur kommer det här att utveckla sig månne?

Bakslag

Så kom det berömda bakslaget. Gossen sov i en stöt till kl 03.00. Sen bök och stök och gap. Kl. 05.00 gav jag upp och gav honom tissen. Samtidigt som en nöjd kille äter glupskt muttrar hans far: "Imorgon natt sover du på soffan". Så nu vet ni var jag våndas inatt.

Gårdagen var, bortsett från natten, underbar. Olof på ett strålande humör efter en lång lunchvila. Under den hann jag med både mammalunch, bebismys och mammakaffe. Perfekt. Älskade skruttiplutti. Nu sover han och jag funderar på om vi hinner till presskonferens kl 10. Bäst att hasa sig ur morgonrocken först och främst. Sen kaffe, kaffe.

Söndag kväll

Vinterskorna är rengjorda, insmorda och färdiga att packas undan (som att be om snö, jag vet), Vildas tassar har fått sig en omgång med saxen för att minska grushögarna inomhus och bortsett från en tur på Träsket igår har vi varit hemma i helg. Det börjar verkligen närma sig sommar!

Gårdagsnatten gick finfint för gossen & pappa. Nappen åkte in 05.17 exakt. Inte ett enda uppvaknande före det. Heja! Nu ska jag fira av helgen med en dusch och sedan krypa ner i EGEN säng. Jag har nämligen fått lov att sova hemma inatt efter att ha svurit på att inte hala fram tissarna i vargtimmen.

Fröken Smillas känsla för snö

Vår Smilla är duktig på att dra & duktig på att mysa. Här på ett renskinn vid elden.

Andra natten...

Inför den här helgen har vi laddat för behandling á la tuttberoende. Gossen har fått för vana att snutta på nätterna och det börjar märkas på mina krafter. Alltså tänkte vi försöka få bort det. Jag sov hos mamma & pappa igår. Gossen sov med pappa här hemma. Gossen vaknade 03.00, fick napp, somnade om, vaknade 06.00, fick nappen igen, somnade om. Klockrent. På andra sidan stan ligger jag, vaknar 03.00, somnar inte om, småpumpar ur sprängande bröst 05.00, ger upp 07.00 och åker hem till mina älsklingar. Inser att det här med tuttberoendet ligger mer hos mig än hos gossen. Jag försöker böna och be om att få sova hemma inatt. Det får jag inte. Snart packar jag nattväskan igen och pussar mina pojkar gónatt...

Endast ett klick bort

Vad lätt det är med internet. Man kan bara klicka lite här och lite där. Vips kanske man har slösat lite pengar, eller som ikväll, påbörjat förverkligandet av en långlivad dröm. Till hösten gör jag förhoppningsvis comeback på universitetet med samiska böcker vid näsan.

Vintern rasar och det gör tiden med

Hinner da nada. Ger min tid och min rygg till älskade lilleman. Simsalabim sa det när han fyllde sex månader. Bebisen blev ett barn, med en dos humör och småfuffens för sig. Spännande varje dag! Alla säger det, jag har tjatat om det, men jag blir förvånad hela tiden: tiden går SNABBT!

Fjällen har gett oss så mycket den här påsken. Gossen har samsats med fyra hundar på fjällstugans golv, han har varit med oss på alla turer, ätit ute, myst & busat med våra älskade familjer, fascinerats av elden och återigen bevisat att han inte är någon match att vara i farten med oavsett avsaknad av bekvämligheter som el och vatten. Morsan hans har haft rejäla humörresor med alltifrån nykär-känslor till redo-att-packa-och-dra-utbrott och sedan tillbaka till kramhumöret igen. Jag är ett amningsmonster som behöver sova, men mitt liv är det bästa som finns ändå.

My boy is back in town

Och jag är så glad att han är min. Han den där snygga, mörka som gör mig galen.

Påskledigt

Nu har vi kört ett hårt race några dagar för att få till påsken med alltifrån mat till packning. I de tröttaste stunderna har jag funderat på om det är värt det eftersom det kräver så mycket fix, men det är klart att det är. När man, mör i bena, landar i stugan efter en dags skidåkning, bastar, äter gott och smuttar på lite vin. Då är det värt det. Så, om två veckor är vi back in business igen. Glad påsk, alla våra vänner!

Fortsättning...

Paketet med gossens solbrillor hann inte komma innan påsk och barnvagnen, som jag hittat på blocket och skulle få bussad upp från göteborg, köptes av en av säljarnas grannar i elfte timmen. Så. Nu tror jag att jag har gnällt färdigt för idag. Sov så gott!

Vad är det här?!

Det känns som att allt bara djävlas med mig idag. Jag kommer inte fram till skatteupplysningen, när jag kommer fram hänger bokföringsprogrammet upp sig. Gossen vill inte äta, när han väl äter spyr han ner min rena tröja sedan 5 min. Jag byter blöja och sätter pymme på honom. En nanosekund senare ligger han och bajsar sig röd i ansiktet. Jag kommer inte in på internetbanken, jag har inte hunnit packa, coop hade bara äckliga påskgodisar kvar, solen skiner i fjällen och jag är inte där. Fan. Skönt att skriva av sig.

Hallå, ta inte slut än!

Dagsturen blev en övernattning och ytterligare en dagstur. Vill egentligen inte alls vara i stan nu. Vi skriver pack-/mat-/handlingslistor inför påskens fjällturer och längtar bort, bort, bort. Gossen gillade däremot att återse sin säng och slocknade innan huvudet landade på kudden. Allt går så fort, nu är det våren som springer iväg från mig. Stanna lite till, våren - och du också bebis.

Bebbes vår i magen

Förra våren skidade jag med Bebbe i magen. Här var vi bland annat, bara så du vet gossen.

Mot solen

Nu tråcklar vi in oss i underställen, fyller termosen, packar bilen med prylar, hundar och unge och åker norrut/västerut. Vi stannar väl där solen skiner. Men först, kaffe och croissants.

Nattliga funderingar

De börjar väl närma sig en 200, nätterna utan sammanhängande sömn. Förvirringen tilltar och tankarna är inte särskilt komplicerade. Under ett av nattens uppvaknanden funderade jag på hur det skulle låta om gossen skulle rapa alla de rapar han lagt av under sina sex levnadsmånader i en enda stöt. Hm, det går verkligen utför.

Ett halvt år

Det har gått ett halvt år sedan du kom hem till oss. Det känns som igår. Det känns som att du alltid har varit här. Vi kan aldrig mer vara utan dig. Vi tittar på dig när du sover, vi tittar på varandra. Vi säger ingenting, men förundras över att du är vår. Att du är så fin. Att det var just du som kom till oss.

Är det en blivande filosof jag när vid mitt bröst?

Favoriten just nu är att ligga i stora sängen och titta på de svarta björkarna som vajar i vinden utanför fönstret.

Polarn och Pyret

Gossens bästa polare heter Sunny och är 1,5 år. Kärleken är ömsesidig. Sunny skulle lätt slicka upp honom från golvet om hon fick. Våra egna hundar är gossen inte alls lika impad av. Bebisar och hundar kan också ha kemi.

En snöig torsdag

Väcks av en snorig, småpruttande bebis som ler sitt sötaste tandlösa leende. Godmorgon mammas älskling!

Trötter

Armarna känns dubbelt så långa och jag hasar nästan fram. Är slut och låg. Gossen är däremot sötast i stan och pappsen likaså.

House from hell?

Jag hade kunnat vända i dörren. Lukten sa allt. Kattpiss. Huuu. Jag kanske börjar bli kräsen men kattpiss tar jag inte.