Mellanlandning

Sitter med tandborsten i mun och laddar för tidig sänggång efter en lång och intensiv dag på festivalkontoret. Bebbe skrällde till med en dålig natt precis lagom till min riktiga jobb-comeback. Kallt vatten i ansiktet var det som gällde i morse...

Hänt i helgen

En mysig helg har passerat. Först årliga midsommaraftonmyset i Jukkas med tjocka släkten. Olofs första och viktigaste. Vi nattade över i byn och åkte sedan hem för att kolhydratladda inför veckan. Leilas citronmuffins, kladdkaka och Annas vridna baguetter. I dag packade vi bilen och tog en dagstur till Träsket med gossen på ryggen. Alldeles nyss reste han sig upp själv mot soffryggen för första gången. Frank Sinatra-LP:n bakom soffan var målet. I övrigt kramar jag gossen extra hårt och länge i dag. I morgon pussar jag nämligen mina älsklingar hej då för ett två veckors intensivt festivalmaraton. Önska mig lycka till. För en guldfiskmammahjärna som knappt klarar av att packa blöjväskan utan att glömma något blir detta verkligen en utmaning.

En bonusdag

Planen för dagen var jobb och jakt efter slarviga leverantörer. Men jag fick just ett avstressande telefonsamtal. Grejerna är på G och jobbmötet avklarades i går. Så vi är ganska lediga i dag, bara så där. Nya planer: dammsuga, skura, tvätta stora tvätthögen, fixa pass till gossen, handla haklapp, köpa mat inför midsommar. Fixa en massa måsten innan festivalen brakar loss på riktigt för min del. Slut på mammajäsandet.

Se på f*n

Här händer det grejer. I natt har jag inte druckit en droppe vatten ur min ständige följeslagare, vattenflaskan från Granit. Varför inte? Jo, för att jag har sovit HELA NATTEN! Gossemoss har inte vaknat en endaste gång! När B:s klocka ringde 06.30 och jag insåg storheten var jag tvungen att kolla att ungen verkligen andades. Det gjorde han. 07.30 vaknade han, tog en tår och somnade om till 09.00. Så vill mamma ha det, hör du det grabben? Nu har du lagt ribban. Oj, oj vilken ribba sen.

Som om det inte var nog skrällde Tjabo till med att börja krypa på alla fyra under middagen. Ålningen har hängt med ett tag men i dag bestämde han sig för att börja använda de där knubbiga små knäna i stället. Kanske den goda nattens sömn som bäddade för nya utmaningar. Ha ha, livet är underbart ibland!

Och nu inser jag att jag är ute på hal is. Det här inlägget är ju som att be om en djävulsk natt...

Äntligen, hon är min!

På min allra första morsdag fick jag den här efterlängtade góbiten av mina grabbar. Provbakat so far: Rocky Road. Oh my. Livsfarligt att ha hemma.

Jag hade i alla fall kul

Förra veckan tog jag äntligen tag i de där fot- och handavtrycken jag tänkt göra sedan vi kom hem från BB typ. Mäkta förvånad bebis när jag kladde ner honom med kall, svart fingerfärg. Jag höll på att skratta i hjäl mig. Gossen var däremot inget fan i min pysseltime. Jag fick bjussa igen genom att låta honom duscha själv. Så, lätt som en plätt, nöjd bebis.

Bläääk

Det kommer inte ut något annat ord just nu. Bläääk. Känner mig som en dubbelnolla, minst. Sitter alltså här och tycker synd om mig själv. Vet inte varför. Det är ju inte ens mensdags. Ändå har jag en sådan där dag då jag vill säga upp mig, skrika högt åt alla oförätter i världen, lägga mig ner och sova tills det känns bättre. Tänkte att det skulle göra susen att skriva av sig lite, men det gör det inte. Kanske tar och ammar en skvätt i stället.

Kurspepp

Sitter här och försöker peppa mig inför morgondagens och fredagens kurs. Har packat skolväskan och lagt fram kläderna, så lite taggad är jag allt. Det är bara det där med att pussa gossen hej då som ger mig en klump i halsen. Löjlo.

I dag blev två saker uppenbara gossens utveckling. Ett, han har blivit blyg för nya människor och sådana han inte sett på ett tag, BVC-Anki exempelvis. Två, det är astrist att vara hemma med mamma en HEL eftermiddag. Tacka vet jag kalas hos "moster", mobbosarna, mommo och Sunny. Det är grejer det.

Italien kanske?

Jag älskar mitt Kiruna. Alltid och högt. Förutom en viss tid på året. Typ nu, när Kiruna inte har förstått att det faktiskt är andra veckan i juni. När haglet formligen rasar ner från himlen och gossen har dubbla sockar, sitter inbäddad i åkpåsen, under fotsäcken, under regnskyddet och fryser om fötterna. Då är det lätt att drömma sig bort, bort.

En juni-tisdag i vårt kök

Vi äter baklängesmiddag. Surplar kaffe, tuggar Rocky Road varvat med choklad-Ballerina och rör i köttfärsgrytan. Skönt att vara vuxen och bestämma själv.

Tillbaka i ankdammen, som en fin gubbe skulle säga

Jag brukar inte tycka att det är skönt att komma hem. Resorna är ofta för korta och för härliga för det. Men nu, nu är det skönt.

Jag var nästan på Springsteen och vi åt nästan på Pizza Hut. Shoppingen bestod av ett paket Alvedon-suppar till gossen och det var logistikplanering på hög nivå för att få ner det kvarglömda nyckelkortet till den hyrda lägenheten från Kiruna till Stockholm. Man kan väl lugnt säga att helgen inte riktigt blev som vi hade planerat. Men det blev ganska bra ändå. Vi har lärt oss att vi tänker efter en gång extra innan vi flyger med sjuk bebis. Vi har lärt oss att inkludera nycklar på packlistan. Gossen har badat i badkar för första gången, varit på hyfsat solskenshumör trots eländig förkylning (bortsett från nätterna då, ajabaja - öronproppsläge) och jag har lärt mig att Max har de godaste hampisarna. Ytterligare en analys är det där med framåtvända barnvagnar. Jag har resonerat som så att jag vill att gossen åker bakåt pga alla intryck. Men hallå! Intrycken i Kiruna är ju en fis i rymden. I Stockholm däremot, där snackar vi. Så, jag tror nog inte att kirunaungar tar skada av framåtvända barnvagnar.

Nå, nog är det bra härligt ändå att se lite storstadspuls.

Tack & god natt

Nu lägger vi den här skitdagen till handlingarna och laddar för morgondagen. Då är fläskläppar, snuva, illamående och rödkantade ögon ett minne blott, Bruce ger järnet i ett soligt stockholm och gossen visar sig från sin allra bästa sida när han får äran att hänga med fina S.

Men det är ju faktiskt varit en bra dag också. Vi har hunnit träffa helahalva släkten och familjen, det ger energi till även den grinigaste av dagar.

Sov gott!

Det hände

Mina fingrar skakar, tårarna rinner och jag förbannar de sista tio minuterna. I hets mellan tvätt, packning, brevpappersinköp och eu-val sätter jag vår trötta gosse i stora sängen och ska bara hämta mitt linne som ligger i hallen. Jag hinner två sekunder bort så händer det. En duns jag aldrig mer vill höra ljudet av och sen ett illvrål. NEJ! Gossen ramlar ner från sängen och jag ångrar, ångrar, ångrar mig. Varför satte jag inte honom på golvet, varför satte jag inte kuddar runt honom som jag annars gör, varför lämnade jag honom?! Jag stressade mitt barn golvet och just nu vill jag inget hellre än att skruva tillbaka tiden. Jag har klämt igenom hela hans lilla mjuka kropp, smekt huvudet och blåst. Han har slutat skrika, fått en tissetår och somnat i min famn. Ett jack i läppen blev det och jag hoppas innerligt att huvudet har klarat sig. Vi var på väg ut, nu vill jag bara gömma mig under täcket och skydda mitt barn. Mån tro om jag vågar låta honom sova? Borta är den tiden då ingenting ont kunde hända honom och hans egen mamma har inte hängt med i svängarna. Dumma mamma.

Barbamamma svänger på höfterna

Tidiga morgnar på kontoret för ett år sedan. Bebbe och jag gungar till Brick & Lace.

En helt vanlig onsdag, ändå inte

I dag har jag gått på högvarv sedan gossen klev upp med tuppen kl 8. Nerkissad säng och blöt bebis, så det blev inget morgonmys i sängen som vanligt utan i stället en morgondusch av pissnisse. Sen lunchfix inför mamma-/bebisträffen som var hos oss den här gången. Lite mail- och telefonpulande med jobbet, promenad till återvinningen, middag, husvisning, hundpromenix och sen fundera ut packning inför helgens Bruce-resa. Tjihoo! Nu: mycket välbehövlig kvalitetstid med min stora älskling. Därför säger jag god natt till burkvärlden tidigt i kväll.

Om fyra månader...

I morgon är det den 2 juni och vi firar åtta månader tillsammans med gossen. I kväll, om fyra månader, lär vi vara sysselsatta med paketinslagning, tårtbak och ballongblåsande. My, my vad det går undan!

I dag har vi fått hälsa på en ny liten stjärna för första gången och det var så mysigt! Tack A för en mysig dag med dig och dina tre killar! Offetoffe fick dessutom en jättefin sparbössa från Cult Design, tack snälla söta!!

Du är det finaste jag vet

Ibland griper den tag i mig. Rädslan. Tänk om det här inte är för alltid. Jag vill bära gossen tätt mot mitt bröst hela livet. Känna hans lilla hjärta slå snabbt mot mitt. Skydda honom, vyssa honom och trösta honom. Han finns här hos oss och det är så stort. Bara tanken på att vara utan honom är så outhärdlig att det knyter sig i magen och stramar i käkarna. Jag blir förbannad när han blir väckt av grannarna, känner smärtan när han slår sig, tycker till och med att hans bajs är vackert, är helt i symbios med honom och vill inte prata i telefon när vi promenerar för att jag vill ge honom all fokus. B säger att jag kommer att curla sönder honom. Jag säger att jag inte kan leva utan honom. Mammas finaste allt.