Italien kanske?

Jag älskar mitt Kiruna. Alltid och högt. Förutom en viss tid på året. Typ nu, när Kiruna inte har förstått att det faktiskt är andra veckan i juni. När haglet formligen rasar ner från himlen och gossen har dubbla sockar, sitter inbäddad i åkpåsen, under fotsäcken, under regnskyddet och fryser om fötterna. Då är det lätt att drömma sig bort, bort.