Hinner da nada. Ger min tid och min rygg till älskade lilleman. Simsalabim sa det när han fyllde sex månader. Bebisen blev ett barn, med en dos humör och småfuffens för sig. Spännande varje dag! Alla säger det, jag har tjatat om det, men jag blir förvånad hela tiden: tiden går SNABBT!
Fjällen har gett oss så mycket den här påsken. Gossen har samsats med fyra hundar på fjällstugans golv, han har varit med oss på alla turer, ätit ute, myst & busat med våra älskade familjer, fascinerats av elden och återigen bevisat att han inte är någon match att vara i farten med oavsett avsaknad av bekvämligheter som el och vatten. Morsan hans har haft rejäla humörresor med alltifrån nykär-känslor till redo-att-packa-och-dra-utbrott och sedan tillbaka till kramhumöret igen. Jag är ett amningsmonster som behöver sova, men mitt liv är det bästa som finns ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar