För sju månader sedan. Jag ligger klarvaken i vårt rum på Gällivare BB trots att jag inte sovit på ett dygn och kört mitt tuffaste pass hittills. Bredvid mig ligger B och vårt barn. Vår bebis! Vår vackra, rosiga, färska, nybebisluktande, världens finaste, bebis. Varför ska jag sova?
Den natten bytte vi vår allra första pyttelilla bebisblöja, tog på gossen landstingets små, små omlottröjor så försiktigt som om han var av glas, tassade och pratade så där mjukt som man gör på BB, pulade med amning, pratade, pratade, pratade om vårt allt och om vår bästa resa någonsin, förlossningen. Där var vi, i vårt rum där tiden stod stilla. Och det känns som igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar