Ok då, vi kanske fortsätter lite till

Jag har vurmat för och lovordat den här staden. Men den senaste tiden kan mina känslor för Kiruna mest liknas vid ett dåligt förhållande. Lite små-hopplöst, ganska trist, kallt och inte särskilt utvecklande för själen. Men så plötsligt kommer den. En sådan där dag som gör det värt att fortsätta lite till. Som gör att gråstenen glimmar till lite grann.

I dag har varit en sådan dag mellan mig och Kiruna. Vinden har varit ljum, utsikten magisk och vattnet i kallkällan jag passerar under min runda var alldeles krispigt kallt. Trots att klockan närmar sig nio inbjuder vår lilla dammiga bro till ett glas kallt, vitt vin. Inte varje dag. Att gossen dessutom strålat i kapp med midnattssolen gör det hela än lite ljuvligare. Njuta.