Lördagsbikt

Helg och jag funderar på vad vi ska hitta på, Olof och jag. Hundpromenaderna är givna, sedan har vi alla möjligheter i världen. Är bara så sjukt trött. Festival-efterspel kanske. I går var verkligen ett lågvattenmärke. Ingen ork, inget tålamod. Får man verkligen bli irriterad på en niomånaders bebis??? Ibland räcker inte armar och ben till. Oftast, allra oftast är det ju helt underbart med barn. Men någon milliprocent av tiden känns det lite mindre underbart. Typ när vagnen står utomhus, det börjar ösregna och man själv står med en bajsig bebis under kranen. Eller när hunden rusar in i lägenheten, dyngsur, och kladdar ner allt samtidigt som bebis röjer häcken av sig i andra änden av lägenheten. Hur gör folk med flera barn? Eller, vad gör jag för fel? Men så, en god natts sömn på det, så känns allt så himla bra igen. Just ja, ett tjafs med B på telefon, några tårar och puss puss på slutet gjorde också sitt till. Älskade älsklingar.