Mellanlandning

Sitter med tandborsten i mun och laddar för tidig sänggång efter en lång och intensiv dag på festivalkontoret. Bebbe skrällde till med en dålig natt precis lagom till min riktiga jobb-comeback. Kallt vatten i ansiktet var det som gällde i morse...

Hänt i helgen

En mysig helg har passerat. Först årliga midsommaraftonmyset i Jukkas med tjocka släkten. Olofs första och viktigaste. Vi nattade över i byn och åkte sedan hem för att kolhydratladda inför veckan. Leilas citronmuffins, kladdkaka och Annas vridna baguetter. I dag packade vi bilen och tog en dagstur till Träsket med gossen på ryggen. Alldeles nyss reste han sig upp själv mot soffryggen för första gången. Frank Sinatra-LP:n bakom soffan var målet. I övrigt kramar jag gossen extra hårt och länge i dag. I morgon pussar jag nämligen mina älsklingar hej då för ett två veckors intensivt festivalmaraton. Önska mig lycka till. För en guldfiskmammahjärna som knappt klarar av att packa blöjväskan utan att glömma något blir detta verkligen en utmaning.

En bonusdag

Planen för dagen var jobb och jakt efter slarviga leverantörer. Men jag fick just ett avstressande telefonsamtal. Grejerna är på G och jobbmötet avklarades i går. Så vi är ganska lediga i dag, bara så där. Nya planer: dammsuga, skura, tvätta stora tvätthögen, fixa pass till gossen, handla haklapp, köpa mat inför midsommar. Fixa en massa måsten innan festivalen brakar loss på riktigt för min del. Slut på mammajäsandet.

Se på f*n

Här händer det grejer. I natt har jag inte druckit en droppe vatten ur min ständige följeslagare, vattenflaskan från Granit. Varför inte? Jo, för att jag har sovit HELA NATTEN! Gossemoss har inte vaknat en endaste gång! När B:s klocka ringde 06.30 och jag insåg storheten var jag tvungen att kolla att ungen verkligen andades. Det gjorde han. 07.30 vaknade han, tog en tår och somnade om till 09.00. Så vill mamma ha det, hör du det grabben? Nu har du lagt ribban. Oj, oj vilken ribba sen.

Som om det inte var nog skrällde Tjabo till med att börja krypa på alla fyra under middagen. Ålningen har hängt med ett tag men i dag bestämde han sig för att börja använda de där knubbiga små knäna i stället. Kanske den goda nattens sömn som bäddade för nya utmaningar. Ha ha, livet är underbart ibland!

Och nu inser jag att jag är ute på hal is. Det här inlägget är ju som att be om en djävulsk natt...

Äntligen, hon är min!

På min allra första morsdag fick jag den här efterlängtade góbiten av mina grabbar. Provbakat so far: Rocky Road. Oh my. Livsfarligt att ha hemma.

Jag hade i alla fall kul

Förra veckan tog jag äntligen tag i de där fot- och handavtrycken jag tänkt göra sedan vi kom hem från BB typ. Mäkta förvånad bebis när jag kladde ner honom med kall, svart fingerfärg. Jag höll på att skratta i hjäl mig. Gossen var däremot inget fan i min pysseltime. Jag fick bjussa igen genom att låta honom duscha själv. Så, lätt som en plätt, nöjd bebis.

Bläääk

Det kommer inte ut något annat ord just nu. Bläääk. Känner mig som en dubbelnolla, minst. Sitter alltså här och tycker synd om mig själv. Vet inte varför. Det är ju inte ens mensdags. Ändå har jag en sådan där dag då jag vill säga upp mig, skrika högt åt alla oförätter i världen, lägga mig ner och sova tills det känns bättre. Tänkte att det skulle göra susen att skriva av sig lite, men det gör det inte. Kanske tar och ammar en skvätt i stället.